Pressetik

Pressetik, ja… vad är det känner jag. Finns det ens någon etik längre inom pressen? Har inte jakten på publicitet och uppmärksamhet skrämt bort det rationella tänkandet som har funnits inom journalistiken genom åren?  Jag menar, om ändå alla kan om de vill leta upp personuppgifter på en misstänkt varför ska inte pressen få aktivt skriva det?

I USA har sedan 1800-talet funnits en sensationspress som till exempel har valt att publicera namn på personer som begått självmord eller som varit misstänkta för brott. Men denna typ av journalistik har främst varit begränsad till vissa tidningar. Ofta har det varit så att journalister vid olika kvalitetstidningar känt till personliga förhållanden men valt att inte publicera dem eftersom de har ansett dem vara vederbörandes ensak. Dock har det varit så att om man ansett uppgifterna vara så viktiga eftersom samhället skulle skadas har man tyckt att det hade ett allmänintresse och därför publicerat det. Till exempel var granskningen av politiken mer inriktad på vilka beslut politikerna tog och hur de utövade sin makt, man lade alltså inte så stor roll på det personliga planet och vem som var ihop med vem och vem som skulle skiljas och så vidare. Men tiderna har förändrats och idag kan jag känna att i det snabbt förändrade samhälle vi lever i tappar bort etiken i journalistiken. Kärnan i det hela suddas under mattan.

Det finns inom journalistiken en rad olika pressetiska regler som man bör hålla sig till. En journalist ska:

Ge korrekta nyheter

Vara generös vid bemötanden

Respektera den personliga intregriteten

Vara varsam med bilder

Höra båda sidorna i en fråga

Vara försiktiga med namn

Det är ett svårt fall som tas upp i programmet Medierna på P1. Hur mycket en journalist egentligen ska lämna ut och till vems syfte lämnar denne ut uppgifterna. Denna svåra problematik möter journalister och ansvariga utgivare nästan dagligen. Det är en tuff gräns på vad som bör och inte bör publiceras.

Fallet som tas upp är att en homosexuell man har mördats av två muslimska pojkar. Själva händelsen är hemskt men det som berörde många efter vad hur olika tidningar valde att skriva om händelsen. Aftonbladet valde i sina artiklar skriva om att de två pojkarna är djupt troende och att en av dem har en blogg med extrema åsikter i moralfrågor. Aftonbladet ansåg alltså att allmänheten bör få information om pojkarna och påpeka att det kanske rör sig om ett hatbrott.

Sydsvenska däremot valde att ta en lite mjukare ton. De skrev om händelsen men valde att inte skriva om pojkarna och inte heller nämnde de bloggen.

Det som jag upprörde de var att Aftonbladet inte ansågs vara försiktiga med att publicera namn och bilder och sådant som är inom den personliga sfären. Många ansåg att man bröt mot de etiska reglerna.

Vem gjorde rätt och vem gjorde fel frågar jag mig själv?

Egentligen tycker jag båda gjorde rätt. För om jag ser det utifrån Aftonbladets perspektiv valde man en vinkling som ändå kanske har med mordet att göra. Att berätta om bloggen där en av pojkarna har extrema åsikter kring bland annat homosexuella kan kanske förklara en liten del av varför mordet skedde. Enligt de etiska reglerna ska man helst inte främhäva berörda personers ras, kön, nationalitet, religiös åskådning och så vidare om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. Men i detta fall med mordet på en homosexuell man kan man fråga sig om inte ras och religiös åskådning spelade in. Det kan ha haft betydelse till utgången av mordet. Precis som Aftonbladets ansvarige utgivare menar på att nu för tiden kan vem som helst hitta personliga uppgifter så spelar det kanske ingen roll om man publicera det eller inte. Nya medieformer på nätet saknar etiska regelsystem, och internationaliseringen av nyhetsflödet bidrar till att svenska etiska regler minskas.

Men samtidigt kan jag känna att egentligen vem bryr sig om en av pojkarna har en blogg och att de är muslimer. Ska det spela någon roll i egentligen. Räcker det inte bara att en oskyldig människa har mördats, måste man gräva djupare i allt? Behöver jag verkligen veta att de var muslimer?

Nej det tycker jag inte. Egentligen vinner ingen i denna fråga. Sydsvenskans val att inte publicera tycker jag var bra medan Aftonbladets publicering varken gjorde till eller från.

Allt handlar tillslut om god publicistik sed till vardags och som ansvarig utgivare på en tidning gäller det att hela tiden bedöma fall till fall och vara situationsanpassad. Hade jag varit ansvarig utgivare på en tidning hade jag nog inte valt att publicera namn och bild och namnet på bloggen. För mig känns det inte relevant utan jag tror allmänheten hade klarat sig gott och väl utan den informationen. Man måste även ta hänsyn till den mördades familj och att ge sig ut på hal is utan riktiga belägg är riskfyllt.

Men samtidigt idag som sagt med den nya mediavärlden där allt fakta är möjlig att hitta kan det bli svårt i framtiden att inte publicera personligt material. Om tidningarna väljer av moraliska skäl av inte utge en viss typ av information, som dock ändå vanligt folk kan spåra, hur länge kommer folk köpa tidningar. Jag tror att det blir svårt i framtiden för tidningarna att inte uppge viss information utan att tappa en del förtroende. Folk vill köpa en tidning och lätt få tag på information.Kanske kommer det i framtiden vara helt okej att läsa en text som både har bild och namn på säg en brottsling. För jag kan även känna om man har mördat en man ska man verkligen skonas från att bli publicerad med namn och bild? Nej jag tycker inte det, men sen är det väl inte alltid intressant att läsa. Mest kanske man väljer att ha med namn och bild bara för att man vet att människan av naturen är nyfiken och gillar att " gotta" sig i andras misär...

                               

I dagens samhälle sker det saker hela tiden. Vissa större än andra. Vissa viktigare än andra, i alla fall om man ska se ur mediernas synvinkel. Vissa saker som sker i samhället eller världen publiceras som nyheter. Men på vår jord bor det ganska många personer och som sagt händer det saker hela tiden. Just nu när jag sitter och skriver kanske ett tåg med 200 passagerare krockar med en lastbil i Bombay, eller så kanske Tina Thörner i Let´s Dance visar rumpan inför publiken. Det intressanta som jag ser det är att jag med största sannolikhet kommer att i morgondagens tidningar få läsa om Tina Thörners nakenchock. Att det dog och skadades människor i tågolyckan i Bombay kommer jag antagligen inte läsa i tidningen. Kanske en liten notis men absolut inte samma storlek på artikeln som Tina Thörners nakenchock.

Vad som blir nyhet och inte beror på en del faktorer. Walter Lippmann försökte redan 1924 förklara vad som gör en nyhet och han menade på att det väsentliga var att journalisten trodde det fanns respons hos allmänheten för nyheten. En nyhet skulle först och främst väcka känslor hos mottagaren och sen kunna erbjuda läsaren en möjlighet till identifikation. Lippmann ansåg att det viktigaste var att förutse läsarens känslor, hur mycket påverkas läsaren av den skrivna artikeln.

Denna Lippmann visade redan 1924 faktorer som avgör vad som blir en nyhet eller inte. Idag tycker jag det ser likadant ut. Men idag har man valt att dela in det i två lite finare ord eller rättare sagt två olika styrfält. Bengt Johansson menar att det finns ett publicistiskt styrfält och ett marknadsmässigt styrfält när det kommer till nyhetsvärdering. Det publicistiska utgår från vad journalisterna anser är viktiga nyheter medan det marknadsmässiga utgår från föreställningar om vad publiken vill läsa, se och höra.

För mig handlar allt egentligen bara om att sälja. Tidningsläsandet runt om i Sverige minskar varje år och ny teknik trycker bort den gamla hederliga tidningen. Man brukar prata om ”tidningsdöden” och många tidningar idag kämpar för att hålla sig ovanför vattenytan och konsekvenserna av det blir till nackdel för bra journalistik. Jakten på överlevnad gör så att mycket av det som blir nyheter inte kanske direkt är nyheter som är direkt viktiga. Eller som Bengt Johansson sa i sin rapport ” Vid Nyhetsdesken”: Att händelsen intresserar publiken antas vara viktigare än att händelsen har betydelse för publiken.

Artikel nr 1 http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8567617.ab

Peter ”Foppa” Forsberg slutar med hockeyn.

Den 14 februari meddelade Peter Forsberg att han helt slutar med hockey. En sport han levt och andats under en herrans massa år. Denna nyhet kopplades ut världen runt och i Sverige skrev alla stora tidningar och tv-kanaler om Foppas beslut att lägga skridskorna på hyllan för gott. Detta blev en stor nyhet och frågan jag ställer mig är varför Peter Forsbergs beslut att lägga av har så stort nyhetsvärde. Jag menar är inte ”Foppa” bara en vanlig kille som väljer att sluta jobba på ett ställe för att gå vidare i livet. Precis som min bror gjorde när han sade upp sig för att plugga. Borde inte min brors beslut också få lika mycket uppmärksamhet?

Nej såklart Foppa inte är en vanlig kille! Han är ju liksom svensk egendom, ända sen han la den berömda straffen i OS i Lillehammer 1994 ingår han i många svenska hjärtan. När man väl har kommit in där är man en svensk egendom och då kommer folk att ha åsikter i allt man gör hädanefter. Både som Lippmann och Johansson säger så ska en nyhet ska skapa känslor hos läsaren och en nyhet ska tilltala läsaren. Foppa som har blivit svensk egendom och som många har en relation till är en god nyhetsperson. Allt han gör och har gjort under sin karriär skapar rubriker och folk är intresserade av honom. Han är en känd person som berör och då kommer svenska folket att köpa tidningar för att läsa om honom. Foppa är en folkkär idrottsman och när han gjorde något bra under sin karriär blev man stolt eftersom han kommer från Sverige som är ett litet land. Det är en bra nyhet eftersom folk vill läsa om en person som man på något konstigt vis har en relation till. Han är så omtyckt i Sverige det känns som en plikt för journalisterna att skriva om honom. Som Håkan Hvifelt menar: En känd person kommer alltid skapa rubriker!

Artikel nummer 2

Handlar om att en dykare anfölls av två vithajar utanför Australiens sydkust. Myndigheterna i Australien letar fortfarande efter mannen men trots att de tror att chanserna är små att han överlevt attacken. Mannen som heter Peter Clarkson simmade vid ytan när han attackerades av vad myndigheterna tros vara två vithajar. Denna nyhet publicerade SVD, Aftonbladet och Expressen. Alltså en nyhet som lockade flera tidningar.

Min teori kring varför detta blev en nyhet i flera tidningar är att vithajen har ända sedan filmen ”Jaws” kom ut 1975 fängslat människan. Vithajen är ett rovdjur som skrämmer människan trots att många aldrig kommer komma i närhet av djuret. Det okända skrämmer och folk har en bild i huvudet att vithajen är ett blodtörstig och äter människor till lunch. När det då händer att folk blir attackerade av en vithaj blir det genast en stor nyhet och folks bild av vithajen späds på. På något vis tror jag att folk tycker om när en vithaj attackerar människor för då är ens bild av djuret rätt och man kan gå vidare i livet J

Det som jag anser är intressant i rapporteringen om hajattacker är att trots att de ofta sker i vatten långt borta från Sverige blir det populära nyheter här hemma.  För ska man gå efter vad till exempel medieforskaren Håkan Hvifelt räknar upp för kriterier för svenska mediers nyhetsvärdering hamnar inte direkt hajattacker inom dessa. Håkan Hvifelt menar att en nyhetsartikel ökar sin chans att publiceras om den behandlar:

· politik, ekonomi samt brott och olyckor
· och om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd
· till händelser och förhållanden
· som är sensationella eller överraskande,
· handlar om enskilda elitpersoner
· och beskrivs tillräckligt enkelt
· men är viktiga och relevanta,
· utspelas under kort tid men som del av ett tema,
· har negativa inslag
· och har elitpersoner som källor

Många av dessa kriterier uppfyller inte hajattacker förutom kanske den att en hajattack är sensationell och överraskande. Nej, utan jag tror helt enkelt att varför dessa hajattacker blir populära nyheter är helt enkelt för att vithajen ska vara ett blodtörstigt djur. Folk har den bilden och när de det väl händer att en haj råkar attackera en människa förstärks den bilden och människor känner att de har rätt. Hajen är ett fenomen som är svårt att sätta finger på. Hajen skapar känslor hos läsaren.

Vad som blir nyhet eller inte svårt att sia om idag. Många gånger känner jag att det bara handlar om en känsla journalisten har. Och vad som är nyhet idag kanske inte är en nyhet imorgon. Dock tror jag att vithajen kommer för alltid vara en populär nyhet.

Jenny